add as buddy
send NaNoMail
visit website
Genre: Fantasy
About LindlundLocation: Nyköping, Sweden Home Region: Age:35 Website: http://www.trotsig.se Favorite novels: The Lord of The Rings, The Kite Runner, The American Girl, The Idiot. Favorite writers: Neil Gaiman, Selma Lagerlöf, John Steinbeck, Marion Zimmer Bradley, Emil Jensen, Stina Wirsén, Wislawa Szymborska, Olof Siverbo, Marjane Satrapi Favorite music: Electronic music Non-noveling interests: Exchange of ideas, pondering life, writing whatever for work and for fun. |
Joined: October 4, 2004 This Year: Official Participant NaNoWriMo History: NaNoWriMo posts: 0 NaNoWriMo buddies: 4
|
|
|
|
Synopsis: Agentbyrån AB och fallet med den trasiga skolan
I am writing a kids' story, a mix of a detective story and fantasy. I am having fun. We'll see what comes out of it.
Well, the thing is - I planned to write what it says below, which is actually a re-write of an earlier written manuscript from Nanowrimo 2004 (I think). But now I started writing a totally different story. A detective story for kids. I plan on this story to end up at about 20 000 words, then finishing the Manga Mom story. We will see ... That's what I like about Nanowrimo. Just keep on writing.
This time for real: Ryo, Son of the Manga Mom
Short synopsis of other novel
Mother, Manga Mom, regrets quitting her job as anime actress superhero at a younger age, but she did that in order to save her son. She now tries to take on that carrier again, and enters Mangapan. Son blames himself for her quitting. Son meets girl, talented at drawing, interested in the Mangapan world. Girl disappears into Mangapan world with his unintentional help. So, he has to get inside the world, find the girl, and find his own mother to save her. Or is that something he could do by himself?
In Mangapan there has been wars and the town of Noburu seems abandoned. The Peaceful Party won the wars, a party which was originally sketched and created by one of the less famous anime artists of the anime studio producing these films, an artist who wanted to make his mark on history. Now, they have grown on their own, and they create peace by a harsh reign; families are separated and the inhabitants' lives are closely monitored by the rulers. Unpermitted actions are punished.
Manga Mom soon finds out that some of her old friends are treated badly. When she stands up for their rights, she is imprisoned, and the recordings are set to make her look as the mean part. The girl who entered Mangapan sees the recordings, she doesn't know that Manga Mom is her friend's mom, so she takes a different standpoint and choose to believe in the Peaceful Party.
The boy tries hard not to be captured, and therefore he knows nothing of these news. He finds a friend and they sneak around in order to get information, with his mom's old comic magazines from early adventures in this world as only help. After some adventures where they both find out more about this country and its changes, as well as about their own (lack of?) powers and abilities, they find one of his mothers friends who lead them straight into the high quarters of the Peacful Party, where his mother is on trial. Next to the leaders on the accusing side, is his friend, the drawing girl he was looking for.
There is commotion and a riot, where both his mother and his friend is at danger, but who will he try and save? He does not want to side with any part, but can he even save himself? If somebody from the real world dies in Mangapan, they die for real. For the first time of his life, he tries to fight both with the sword that he has aquired on his way through this country, and with all the wits and words he has gathered in his life. There are lives at stake, as well as the future of suppressed people of a cartoon country where he has found and made friends, realised that they are just as thinking, feeling and vulnerable as you and me.
Excerpt: Agentbyrån AB och fallet med den trasiga skolan
In Swedish and completely unedited: the beginning.
Kapitel 1 Det började med en korg
Det började tidigt en lördagsmorgon i maj, i en värld som liknar den du är i nu. Den här världen är nästan på pricken lik din värld, bara några detaljer skiljer sig åt, som människorna, och vad människorna har döpt platserna till, och kanske andra småsaker. Exakt vad och hur kommer du att veta mer om ganska snart.
Simon var ledig från skolan, som han var alla lördagar och söndagar. Han brukade sova lite kortare då, det var bara så Simon var. När han var ledig ville han utnyttja hela dagen.
Hans mamma och pappa brukade i stället vilja sova lite längre. Ta sovmorgon, som de kallade det. Men just den här dagen var hans mamma uppe tidigt. Hon hade hört ett underligt rasslande vid ytterdörren. Som om någon var på utetrappan, en eller flera personer, och kanske ljudet av någon som fnissade.
Först hade Simons mamma trott att hon drömde. Men hon visste att hon var begåvad med en ovanligt bra hörsel, som alla av släktet Vind. Hon var rastlös också, kunde inte ligga stilla i sängen länge när hon var vaken, så snart flög hon på lätta fötter nedför trappan och kikade ut genom ytterdörren.
Det var då Simons mamma skrek till så hon väckte hela familjen. Det var ett roligt skrik, ett ”hohohoho!”, som om hon fått en stor present eller vunnit något. Simon var lika snabbt nere vid dörren och kikade ut.
I träden från dörren och ut till gatan hängde färgglada girlander och papperslyktor i långa gummisnören. De gungade i den lätta morgonvinden. Mitt emellan lyktorna, på den stenlagda uppfarten, stod en röd picknickkorg med en röd sidenduk över. Korgen var full med godsaker: vindruvor, askar med kex och chokladpraliner och annat syntes hänga ut över kanterna eller sticka upp nära handtagen. Mellan handtagen fanns också en lapp, handskriven med snirkliga bokstäver.
Simon och hans mamma satt redan på knä vid korgen och läste lappen samtidigt.
”Grattis på den stora dagen!” stod det. Fyrverkerier och små eldar var inritade med rött och orange bläck, och där fanns små personliga meddelanden från olika avsändare – men inget av avsändarnamnen var något som Simon eller hans mamma kände igen.
”Strålande jobbat!” från ”moster Agnes”. ”Vi är så stolta över dig” från ”Gunilla och Bengt” och ”Ditt tal var fantastiskt! Så klart och lugnt och bra! Du trodde kanske inte att vi visste?” undertecknat med ”Vännerna från förr”.
”Vad konstigt” sa Simons mamma. ”Det verkar inte vara till oss.”
Båda kände sig besvikna. En sådan present, en sådan överraskning, till någon annan?
De vred och vände på den stora korgen. Ingenstans stod det någon adress, som ett ”Till familjen av Vind och Jord-Vind, Blåbärsvägen 12, Skottvalla”, eller ”till Agneta av Vind”, som Simons mamma hette, eller ”Till Enead av Jord-Vind” som var Simons pappas namn. Inte ens ett litet ”S”, som till Simon.
”Har vi någon moster Agnes?” Simon visste redan när han ställde frågan att hans mamma skulle skaka på huvudet.
”Känner ingen Gunilla och Bengt heller.”
Simon kände att luften hade gått ur kroppen. Han ville sträcka ut handen och ta en av vindruvorna, men förstod att han inte borde. För att inte tala om hur goda chokladpralinerna såg ut ...
Lindlund's Writing Buddies
|
|
