Excerpt: Two of a Kind

Lika mycket som Flakes avskydde Paia, lika lite visste Paia om att Flakes existerade. I Paias extravaganta, utsvävande värld syntes inte dystergökar som Flakes. I Flakes värld var det gnomer som Paia som gav dem alla dåligt rykte. Flakes höll Paia ansvarig för varje människa, alv eller rymdget som någonsin klappat Flakes på huvudet och sagt ”Lilla vän.” Det hände mer sällan med åren, eftersom Flakes utvecklat ett mycket talande varningssystem i form av blickar, väsande hot och väl placerade rykten om avhuggna händer för den som dristade sig försöka sig på en klapp, men faktum kvarstod att långlingarna såg både bokstavligt och bildligt ned på gnomer, och det var Paias fel. Tokgökar i rosa pippelottor som yrde runt skrattandes och klappade händer, distraherades av minsta tekniska pryl och svamlade i grammatiskt inkorrekt bäbisspråk hade förstört Flakes liv.

Hon hade fått kämpa hårt för att ta sig dit hon var nu, i en ställning där hon erkändes för vem hon var som individ och inte i en allmän förväntan att hon skulle brista ut i dans och dra fräcka vitsar. Flakes hatade Paia. Där Paia gjorde stor sak av sin häst Mr Lobsterbottoms, med de brinnande ögonen och hovarna, nyttjade Flakes demonstrativt en helt vanlig märr vid namn Cloves. För varje dag hon tillbringade i Shards tillsammans med Paia underminerades Flakes värdighet och gillemedlemmar som förr höll sig på minst två armslängders avstånd från henne kunde numer drista sig så långt som till att säga ”God morgon.”