Då jag var sekreterare för vår lilla grupp har jag fått i uppgift att skriva ut vår karaktärslista – vi tänkte även lägga till våra word wars berättelser till denna thread. Det skulle vara kul om andra grupper delade med sig av deras karaktärer och skriverier, här eller i egna threads.
Vår grupp bestod av noora, jenniepennie och RTBell.
Snål. Har alltid 5kr i fickan. Har 7 par bruna skor i garderoben. Favorit plagg är en grön kavaj. Kort klippt hår. Stort ärr på höger knä. Svårt att somna på kvällarna. Dricker jätte mycket kaffe. Hatar att se på tv. Tål inte koltrastar. Gillar att vara inomhus. Har inte tränat på två år. Har stor näsa. Ägnar sig åt trollerikonster. Sparar på gamla metros. Dricker 1 liter mini mjölk om dagen. Är ensambarn. Går varje lördag till kulturhuset och tittar på folk som spelar schack. Växte upp med en förälder. Kan inte simma. Fick inte ha husdjur. Väldigt fasta rutiner. Har många stearinljus hemma – som aldrig tänds. Smått neurotisk. Läster endast facklitteratur.
----------
2007 - The History of Snow.
2008 - Human Nature - Winner.
2009 - Work-In-Progress.
47,200 / 50,000
oct. 31, 2009 - 08 56
Kom på att jag kanske skulle posta mina små halvfärdiga berättelser också!
1. Hur karaktären beter sig i kön på konsum. 3 minuter.
He was wearing his one and only pair of black shoes and he stood and looked at them as the line didn’t move forward. Only one register was opened and the line was long. He wanted to sigh, but didn’t – someone might notice him if he did that. He’d planned on wearing his fifth pair of brown shoes, but didn’t, for reasons he no longer could remember. Frankly, it happened so rarely that he wore the black shoes that he didn’t think of them often. The line moved a step and he shuffled forward with it. Behind him a single mother with two unhappy kids stood, trying to calm and otherwise keep the kids in line and he wanted sort of to turn and look but he didn’t.
127 ord.
2. Karaktären innan en stor strid. 3 minuter.
Det var dags. Han visste det, men ville knappt erkänna det. han visste att han måste göra det – det hade redan gått för långt och det var nog nu. Han tog ett djupt andetag, ett till och så ännu ett. Men ändå kunde han inte ta steget och öppna dörren som skulle leda honom till hans stora behövliga strid gentemot space och rum i och med hans alla jävla tidningar. Men han älskade dem, på något konstigt sätt. Eller, älskar var kanske inte rätta ordet men han tycket i alla fall om dem mer än han trott. Det hände lite på sniskan att han överhuvudtaget började samla på tidningarna – i början samlades de på hög av misstag och lämnade helt enkelt inte hemmet och så var det igång. Nu för tiden gick han och hämtade... (tiden slut!)
135 ord.
3. Karaktären skriver ett kärleksbrev. 3 minuter.
----------Oh my, how I love thee. No, that won’t work, will it. He paused, the pen lifting from the paper as he gazed out the nearby window. He sighed, looking back at the crumpled up papers at his side before looking at his latest attempt. He put down the pen and took up his coffee cup, taking a sip.
Ah, perfection. This was true love, right here. He would be better off writing an ode to coffee – at least that would be truly heart felt and he would actually have something to say then. But, no can do. He took another sip, closing his eyes in enjoyment before putting the cup down again and picking up the pen. He sighed, looked at the paper, crossed off the words and thought. He stared out the window.
135 ord.
2007 - The History of Snow.
2008 - Human Nature - Winner.
2009 - Work-In-Progress.
34,000 / 50,000
oct. 31, 2009 - 11 12
Åh vad roligt! Jag uppmanar också de andra grupperna och deltagarna att lägga upp det de skrev!
Det här är alltså från de skrivövningar vi gjorde på kick-offen i Stockholm, dels en gruppövning som gick ut på att tillsammans bygga en karaktär, dels tre ordkrig där alla skulle skriva om "sin" karaktär i en viss situation under tre minuter :)
----------05' Te och Tv-Spel
06' Vi lämnar allt som går att lämna
07' Blogg-berättelse utan titel
08' Utan titel
6,839 / 50,000
nov. 1, 2009 - 05 40
Hej på er!
Jag hade jättekul! Tack igen våra fina ML:s! Här är mina wordwars:
***Karaktären i kön på Konsum***
Självklart skulle alla pensionärer handla sin veckoranson av tonfisk exakt samtidigt som hon var där, vad hade hon förväntat sig? Bara en kassa öppen och en kö som slingrade sig genom den lilla Konsumbutiken, mellan hyllor och godisställ, ingen på bra humör. Tantjävel med klohänder som inte kund ta upp sin plånbok ordentligt, långsam kassörska som talar långsamt och tydligt med tanten:
- Ska jag hjälpa tant med pengarna?
- Tjuv! Tjuv!
***Karaktären innan det stora slaget***
Luften skimrade I blått och kastade en kaskad av turkos och guld och ljus och blått på väggarna. Det stank badhus. Klor, barnkiss, barnskrik, ekon av skratt och droppande vatten. Avloppen som gav ifrån sig ett slurkande ljud för varje liten våg som slog upp mot kakelkanterna. Hon såg ner på sina fötter, nakna, bara, kalla, fula naglar, löst skinn. Gud vad hon hatade fötter. Vad hon hatade _sina_ fötter. På pin kiv, för att straffa sig själv, doppade hon ena stortån i vattnet.
***Karaktären skriver ett kärleksbrev***
----------Alltså, jag vet inte riktigt hur sånt här går till, det är inte något jag normalt sett skulle ägna mig åt, men vad fan, here goes: Alltså, vi träffades. Och det var himla najs. Jag vet att jag kastade en öl i knäet på dig och kallade dig för kukfan, men sen när vi båda blev utkastade så hade vi ju kunnat gå åt varsitt hall, men det gjorde vi ju inte. Den där ölen var liksom ödet, det var ödet att du skulle vara en irriterande skit som förtjänade en öl o knäet. Klart du hade kunnat vara sur på mig, men det var du inte. Istället tog du min hand. Fan vad jag hatar när folk tar i mig. Men det var ok.
/Jennie
5,724 / 50,000
nov. 1, 2009 - 10 32
Hoho, det var en rolig uppgift! Vår stackars neurotiske karaktär i min tappning...
I KÖN TILL KONSUM
Det var alltid samma sak när han besökte sina vänner i Sverige. Trots alla protester, trots att han bad dem att plocka upp en till person, så blev de alltid tre personer.
Varför? Och VARFÖR var just han tvungen att gå och handla åt dem?
"Var det bra så?" frågade kassörskan.
"Uhm... Un baguette s'il vous plait?" frågade han. Fan. Engelska, inga problem, franskan hade blivit riktigt bra också och han kom fortfarande ihåg en släng kambodjanska. Men svenska hade han aldrig hunnit lära sig. Dessutom var det ju det där, med att komma ihåg ett visst antal språk. Antalet T, så att säga...
"Pan?" försökte han, när hon bara glodde på honom. Mjölken hade han hittat, något som förmodligen var kaffe likaså, men brödutbudet var så sorgset att han kände sig nödgat att fråga om de inte hade något mer gömt någonstans.
"Stekpanna?" frågade kassörskan och han nickade.
INNAN SIN STÖRSTA STRID
Aldrig hade han känt något värre än fruktan han levde med i detta ögonblick.
"Kom igen nu!" sa André och knuffade honom framåt.
Han skakade på huvudet, frenetiskt förnekande vad som skulle hända.
"Det är inte sååå farligt, herregud, du fyller ju bara-"
"Tyst," väste han, "säg det inte!"
De orden, det året, gud, han visste att han borde ha tagit livet av sig direkt när han fyllde trettiotvå. Vad var det för mening med att leva när man skulle utstå ett helt år av denna tortyr? För att inte tala om genansen att, ja, alltså, varje gång någon frågade honom om åldern. Tänk om han reagerade- Nej, det var otänkbart!
"Kom igen, din gamle galosch, du är alldeles för stel när det gäller siffror. Det var ju du som ville leva la boheme-livet i Paris, eller hur?"
"Jag kan leva bohemlivet och börja åldras baklänges?" föreslog han med ett desperat flin.
André skakade på huvudet.
3,416 / 50,000
nov. 1, 2009 - 10 55
Hallå ^^
Tja våran grupp fick fram den här karaktären:
Har ett ärr som går bakom höger öra
En man
Ett ögonbryn på vänster sida
Det högra blev han av med i en kemisk explosion
Han läspar
Han kan inte prata med människor som är yngre än honom
Rädd för siffran 3
Neurotisk inför sin 33års dag
Född 1933 mars den 3
Mamma tappade honom på huvudet när han var 3 månader
Han bor i paris på gard du nord 3
Han sysslar med bokföring
Han är för nuvarande 27 år (3 upphöjt till 3) vilket gör att året är 1960
Han är masochistisk.
Han flyttade till paris för han anser att bohemerna är det första hippisarna
Han gillar att mata sina fiskar så de har dött av övergödning, han är på sin 33:dje fisk
Han håller ut lillfingret när han dricker te, men inte kaffe.
Han ville bli frisör när han var fem år.
Han är rädd för siffran tre, men dras till den eftersom han är maso.
Han har medborgarskap i tre länder – Frankrike, USA, Kambodja.
USA-medborgarskapet är under ett falskt namn.
----
jag var tyvärr bara där under de första skrivövningarna men här är den för konsumkön
- Då blir det 33 och 50 kronor för mjölken.
- Vad menar du? Vad då 33? Menar du att jag skall betala 33 kronor för det här?! Menar du att jag verkligen borde ge dig 33 kronor?
- Uum… alltså jag sa att mjölken kostar 33 och 50?
- Folk som du är bara ute efter att stjäla delar av min själ. Jag visste att jag borde åkt hem till paris .
- Alltså… mjölken?
----
innan den storra striden
Ok, han hade de små flaskorna med det mystiska innehållet som han fick från sin kompis som jobbade på astrazeneca. Han hade skosnörena och han hade guldfärgen.
Det var bara att gå in genom den lilla dörren på Bohus fästning men hur han än försökte så kunde han bara inte ta de där sista stegen. Ingångsvalvet hade ju 3 TRAPPSTEG!!!
”Vad skall jag göra? Vad skall jag göra?” mumlade han medan han vankade framför ingången ”Men om jag…”
Helt plötsligt kom en grupp turister in bakom honom och började knuffa in honom in i folkmassan tillsammans med de andra. Han halvlyftes upp och blev indragen in genom porten.
” Gaaaah. Please, please …jj