"Och sedan föll regnet"
an excerpt

Till slut kan Tristan lägga undan potatisskalaren och plocka fram skärbräda och kniv för att skära grönsakerna. Det går ytterligare en stund innan han är klar, och då står mamma redo med nya uppgifter.
”Du kan väl duka medan du ändå håller på? Ta tallrikarna i skåpet, de gula, och ta fram ett nytt blockljus. Det är så skumt nuförtiden, vi behöver muntra upp det lite.”
”De gula tallrikarna?” undrar Tristan häpet medan han gör som hon säger. ”Vad firar vi?”
”Matchen, naturligtvis! Det är inte varje dag som min lille gubbe gör ett så fint mål.”
”Mamma”, stönar han. ”Tyst!”
”Ja, Annika, du vill väl inte att pojken ska tycka att du är pinsam. Det räcker med att Katarina och Joakim tycker att deras gamla farsa är pinsam nog för halva Sverige.”
”Hej Fredrik”, säger mamma och pussar sin make på munnen. ”Gick tågresan bra?”
”Så bra som det går när pappa sitter bredvid en”, svarar Katarina och snor åt sig en bit gurka från grönsakstallriken som Tristan har förberett.
”Lägg av”, säger han och smäller till henne över handen. ”Gurkan är till maten, inte före den.”
”Ja, mamma”, svarar hon och himlar med ögonen. ”Hörde att du gjorde mål förresten.”
”Ett fruktansvärt snyggt mål”, avbryter Joakim henne och lägger en arm om hennes axlar. ”Tänk dig detta: hällregn, strålkastarna över gräsmattan på stadion, vår klant till brorsa som dänger till lädersaken med foten och den susar in mellan benen på en förvirrad målvakt som inte ser skillnad på en fotboll och en fjäril.”
”Tack för den beskrivningen”, säger Tristan surt. ”Du vet att deras målvakt är en slug fan.”